Psykoterapi ger resultat

Hem
Psykodynamisk psykoterapi
Konsultation, personlig coaching
Parsamtal, familjesamtal
Ungdomar, unga vuxna
Psykoanalysens historia
Psykoterapi ger resultat
KBT
KBT/Psykodynamisk psykoterapi
Kontakt
Länkar
 
E-post
ulf@ulfgustavsson.se
Telefon
070/769 86 21
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vetenskapligt stöd för psykoterapi

Den beteendeterapeutiska traditionen (i dag säger man vanligtvis KBT) har av tradition haft starkt fäste inom universitetsvärlden, vilket kan sägas vara en av orsakerna till att detta terapiområde är betydligt bättre utforskat med hjälp av empiriska studier än vad som är fallet för den psykodynamiska psykoterapin, där utövarna i högre grad intresserat sig för beskrivande fallstudier.

Tillika har beteendeterapeutisk behandling vanligtvis haft mer avgränsade, snävare definierade behandlingsmål – att bli av med ett symptom, ändra ett beteende – än psykodynamisk behandling som inte sällan syftat till mer omfattande personlighetsutveckling. De beteendeterapeutiska behandlingsmålen har ansetts vara lättare att mäta och utvärdera.

Beteendeterapeutisk behandling har i dag ett starkt empiriskt stöd för sin effektivitet, i synnerhet när det gäller mer avgränsad problematik som t ex fobier och tvångssyndrom. Forskningsunderlaget på dessa områden är minst sagt omfattande.

Själv är jag utbildad psykodynamisk psykoterapeut med vidareutbildning i KBT. Min och många andras erfarenhet är att båda förhållningssätten har sitt berättigande, och i olika grad är tillämpliga på olika slags problem och livsområden. Som psykoterapeut tycker jag att det är en stor fördel att kunna tillämpa och kombinera strategier från både psykodynamisk psykoterapi och KBT.

Då det s k evidensstödet lyfts fram i synnerhet när det gäller KBT , kan det här vara på sin plats med några axplock ur det forskningsstöd som finns också för psykodynamisk psykoterapi som en effektiv behandlingsform vid en rad psykiskt relaterade svårigheter och symptom som t ex depression, ångestproblematik, social fobi, ätstörningar, självskadande tendenser och missbruk, liksom vid svårare psykiska tillstånd i form av s k personlighetsstörningar.

Den första stora sammanställningen av olika forskningsstudier av psykoterapiers effektivitet gjordes 1980 (Smith, Glass & Miller). 475 kontrollerade studier jämfördes och medeleffekten blev 0,85, d v s den som fick psykoterapi blev bättre än 85 procent av dem som inte fick någon behandling.

Professorn och psykoterapiforskaren Bengt-Åke Armelius, Umeå, kommer till liknande slutsatser i en sammanfattning i tidskriften Insikten av forskning när det gäller psykoterapiers resultat. Cirka 90 procent av de behandlade blir mycket eller ganska mycket bättre.

En återkommande slutsats i forskningöversikter kring psykoterapier är att olika psykoterapimetoder inte skiljer sig åt i effektivitet. Ï psykoterapiforskningens standardverk, Handbook of Psychotherapy and Behavior Change (Bergin & Garfield 1994, 4:e utgåvan), redovisas positiva resultat internationellt av psykoterapier inom alla de dominerande psykoterapeutiska riktningarna.

Det har tidigare hävdats att det vetenskapliga stödet för effektiviteten hos psykodynamisk psykoterapi varit relativt svagt. På senare år har det dock kommit ett stort antal kontrollerade, s k randomiserade studier som påvisar förbättringar och symptomlindringar med hjälp av psykodynamisk psykoterapi vid en rad olika problem.

I en randomiserad forskningsdesign slumpas personer till olika slags behandlingar. Personerna undersöks före och efter behandlingen. På detta sätt kan en behandling empiriskt valideras, d v s konstateras effektiv. Empiriskt validerade behandlingar, på engelska ”empirically supported therapies” (EST) har blivit något av ett riktmärke i forskarvärlden.

Som exempel kan nämnas Leichenrings (2005) översikt av studier kring effekten av psykodynamisk psykoterapi vid t ex depression, social fobi, posttraumatiskt stresssyndrom, anorexi/hetsätning och missbruk, samt dennes sammanställning (2001) av studier som jämför psykodynamisk korttidsterapi och kognitiv beteendeterapi vid depression.

I en annan forskningsöversikt jämför Leichenring (2003) effekten av psykodynamisk psykoterapi och kognitiv psykoterapi vid s k personlighetsstörningar. Det visar sig att båda terapiformerna ger goda resultat, men med starkare stöd för psykodynamisk psykoterapi när det gäller bestående förändringar över tid.

Också i en finsk studie av Knekt och Lindfors från 2004 ges stöd för mer varaktiga och genomgripande förändringar med hjälp av psykodynamisk psykoterapi. Bland personer med konstaterad personlighetsstörning som gått i psykodynamisk psykoterapi var det 46 procent som 12 månader efter behandling inte hade den diagnosen, jämfört med 21 procent för personer som gått annan psykoterapi.

Ett stort antal uppföljningsstudier, sammanfattade av Fonagy et al (2002) påvisar förändring av både symptom och personlighetsvariabler med hjälp av psykodynamisk psykoterapi.

För det brittiska hälsodepartementet har Roth och Fonagy (1996) gjort en sammanställning av forskning kring psykoterapier för olika problem. Sammanställningen påvisar psykoterapins breda användbarhet, jämförelser görs också med effekten av psykofarmaka. Det konstateras att psykoterapi ofta är att föredra framför medicin, eller i kombination.

I den nämna finska studien av Knekt och Lindfors randomiseras personer med paniksyndrom till nio månader av antingen farmakologisk behandling (klomipramin), eller farmakologisk behandling och psykodynamisk psykoterapi. Nio månader efter avslutad behandling hade 75 procent av de förstnämnda återfått paniksyndrom. För dem som erhållit både psykodynamisk psykoterapi och medicin var motsvarande siffra 20 procent.

Referenser
Ankarberg, P: Starkt vetenskapligt stöd för psykodynamisk psykoterapi. Insikten 2005:4, 26-31.
Armelius, B-Å. (1992). Psykoterapi under 1990-talet. Insikten 1992:2, 4–15.
Bergin, AE & Garfielfd, SL. (1994) Handbook of psychotherapy and behavior change. New York: Wiley & Sons
Fonagy P, Clarkin J, Gerber A et al (2002). An Open Door Review of Outcome Studies in Psychoanalysis. London: International Psychoanalytical Association.
Gustavsson, U (1996). Visst går psykoterapi att mäta. PsykologTidningen 1996:2 , 4-6.
Knekt P, Lindfors O (2004). A randomized trial of the effect of four forms of psychotherapy on depressive and anxiety disorders. Design, methods, and results on the effectiveness of short-term psychodynamic psychotherapy and solution-focused therapy during a one-year follow-up. Kela, Studies in social security and health vol. 77, Helsingfors.
Leichenring F (2001). Comparative effects of short-term psychodynamic psychotherapy and cognitive-behavioral therapy in depression: A meta-analytic approach. Clinical Psychology Review, 21, 401-419.
Leichenring F, Leibing E (2003). The effectiveness of psychodynamic therapy and cognitive behavior therapy in the treatment of personality disorders: A meta-analysis. American Journal of Psychiatry, 160, 1223-1232.
Leichenring F (2005). Are psychodynamic and psychoanalytic therapies effective? A review of empirical data. International Journal of Psychoanalysis, 86, 841-868.
Roth, A & Fonagy, P (1996). What works for whom? A critical review of psychotherapy research. London: The Guilford Press.
Smith, M L, Glass, G V & Miller, T. I. (1980). The benefits of psychotherapy. Baltimore, MD: John Hopkins University Press.



Ulf Gustavsson
Leg psykolog/leg psykoterapeut
Uppsala
Kontakt