Handledning, utbildning
Jag har under de senaste 25 åren handlett personalteam och yrkespersoner i en mängd verksamheter mestadels inom behandling och psykosocialt arbete. Mitt tillvägagångssätt som handledare har förändrats genom åren, till att i dag framför allt vila på ACT- och KBT-grund, men med en öppenhet för behoven och förväntningarna hos dem jag möter.
I den öppenheten ingår för min del att lyssna av om de som ingår i handledningen i första hand vill lägga fokus på klienter/patienter (”ärendehandledning”), eller på egna reaktioner i arbetet och de processer som uppstår i arbetsgruppen och på arbetsplatsen.
Enligt min erfarenhet är det vanligast att man i olika utsträckning vill ta utrymme för båda dessa dimensioner i handledningen – klientfokus, samt fokus på de egna reaktionerna och arbetsgruppen. I praktiken kan det vara svårt att skilja dessa åt i behandling och psykosocialt arbete där man har sig själv och sina reaktioner som ”verktyg” i mötet med klienterna/patienterna.
Utgångspunkterna i ACT är i hög grad applicerbara och relevanta för en arbetsgrupp:
-Vad är arbetsgruppens syfte? Vad är arbetsgruppen till för, och vart strävar den? Vad vill enskilda medarbetare stå för i sin yrkesroll? Hur kan vi urskilja arbetsgruppens ”värderade riktning”? Inre och yttre hinder för denna riktning?
-Vilka känslor, reaktioner och övertygelser brottas arbetsgruppen med? Vilka ”berättelser” har arbetsgruppen om sig själv? Är dessa berättelser stöttande eller hindrande?
-Har arbetsgruppen tillräckliga förutsättningar att vara närvarande här och nu i arbetet? Eller ligger stress och oro i vägen och tar den mesta energin?
-Hur kan arbetsgruppen stödja varandra? Finns det behovskonflikter och ”kamper” som behöver hanteras annorlunda?
Också när det gäller klient/patientfokus är ACT-begreppen värdefulla för att tydliggöra meningsfulla, funktionella förhållningssätt, och t ex hitta en balans mellan å ena sidan gränssättning och å andra sidan ett relationsbyggande, bekräftande förhållningssätt som befrämjar utvecklingen av klientens/patientens egna resurser och livsvärden.
De traditionella KBT-verktygen är högst användbara för att t ex undersöka konsekvenserna av egna strategier i arbetet, om man gör si eller så - också för att rucka på föreställningar om hur det ”borde” fungera, och se hur det faktiskt fungerar, vad som blir utfallet. Och för att bli varse när man hamnar i bemötanden och förhållningssätt som i praktiken ger rakt motsatt utfall till det man vill uppnå.
Som handledare är jag öppen för att ha med ett pedagogiskt eller lärande inslag i handledningen, i form av t ex ACT-begrepp, funktionell analys enligt KBT eller ett anknytningsperspektiv för att fördjupa förståelsen av vad som händer i relationen med klienten.
Jag är van att handleda i ”känslointensiva” verksamheter som t ex gruppboenden för unga ensamkommande flyktingar som bär på mycket trauma och ångest, vilket ofrånkomligen påverkar personalgruppen som ska ge stöd.
Som handledare vill jag bidra till att skapa en trygg plats, med högt i tak för medarbetarnas känslor och reflexioner, men samtidigt vara konkret och handlingsinriktad. Båda dimensionerna behövs.
Utbildningar
Jag har genom åren undervisat i en rad ämnen inom det psykologiska området, men undervisar i dag framför allt i ACT, samt i flyktingrelaterade frågor och trauman utifrån min erfarenhet som verksamhetsansvarig på ett av Röda Korsets behandlingscentra.
Min undervisning i ACT har gällt uppdragsutbildningar och utbildningsdagar för olika verksamheter, samt reguljära ACT-kurser av olika längd. Under senare år har jag ansvarat för terminskurser i ACT och en tvåårsutbildning på ACT-grund i Stockholm, motsvarande ”steg 1”, där olika föreläsare deltar.
Jag har möjlighet att skräddarsy presentationer av ACT utifrån det sammanhang det handlar om – behandling, psykosocialt arbete eller andraslags verksamheter. ACT har under senare år fått en allt bredare tillämpning som ett förhållningsätt i arbete och organisationer, i mellanmänskliga möten och den egna vardagen.