Om psykoterapi

Det finns många olika slags föreställningar om psykoterapi - alltifrån fördomsfulla, mer eller mindre stereotypa uppfattningar, till en modern syn på psykoterapi som en möjlighet till utveckling och förändring, med psykoterapeuten som en ”personlig tränare” på det psykologiska området.

Denna syn på psykoterapi är ganska väl representerad t ex i amerikanska samhällsskikt och avspeglas numera också i TV-serier och filmer (ibland så att detta att ha en egen terapeut ses som en statusfråga...).

Psykoterapi är ett samarbete mellan klient och terapeut, med terapeuten som psykologisk resurs för att möjliggöra utveckling och förändring. Vad som ska förändras avgörs av klienten.

Min grundsyn är att varje enskild terapitimme ska vara tillfälle till förändring, och på ett eller annat sätt göra skillnad för klienten, även om det rör sig om små förändringssteg i vardagen.

Bland de livsproblem jag möter som psykoterapeut i Uppsala kan nämnas:

 • ångestsymptom, oro
 • stress, utmattning
 • akuta kriser
 • relationssvårigheter
 • svårigheter i hantering av känslor och impulser
 • osäkerhet, bristande självtillit
 • nedstämdhet, depression
 • sorgereaktioner
 • arbetsrelaterade svårigheter
 • blockeringar i livsbeslut och yrkesval/studier
 • missbruk, beroendeproblematik

Vidden av problemen varierar, det kan vara alltifrån grundläggande svårigheter att klara vardagen, till mer avgränsade problem i en i övrigt välfungerande livssituation. 

Likaså varierar kontakterna från enstaka konsultationer till längre tids psykoterapi. ACT (Acceptance Commitment Therapy) möjliggör en flexibilitet i upplägget och lägger fokus vid konkreta förändringar också vid enstaka konsultationer. Det finns för övrigt en korttidsmodell inom ACT som kallas FACT, Fokuserad ACT.

Psykoterapi kan också vara ett tillfälle till självutveckling i vidare mening, en puff framåt när det känns som att livet gått i stå, med möjlighet till nya infallsvinklar ifråga om handlingsval, personliga ambitioner och livsvärden. Terapin skräddarsys för den enskilde ifråga om uppläggning och omfattning, i samförstånd med den som söker terapi.

Det blir också allt vanligare att förena yrkesrelaterad coaching/handledning med ett psykoterapeutiskt upplägg där utrymme ges för andra frågor och livsområden jämte det yrkesrelaterade.

Vetenskapligt stöd för psykoterapi

Den beteendeterapeutiska traditionen (i dag säger man vanligtvis KBT) har sedan länge haft ett starkt fäste inom universitetsvärlden, vilket kan sägas vara en av orsakerna till att detta terapiområde varit betydligt bättre utforskat med hjälp av empiriska studier än vad som är fallet för den psykodynamiska psykoterapin, där utövarna i högre grad intresserat sig för beskrivande fallstudier.

Tillika har beteendeterapeutisk behandling vanligtvis haft mer avgränsade, definierade behandlingsmål – att bli av med symptom, ändra beteenden – än psykodynamisk behandling som inte sällan syftat till mer omfattande personlighetsutveckling. De beteendeterapeutiska behandlingsmålen har ansetts vara lättare att mäta och utvärdera.

Beteendeterapi/KBT har i dag ett starkt empiriskt stöd för sin effektivitet, i synnerhet när det gäller problematik som t ex fobier och tvångssyndrom. Forskningsunderlaget på dessa områden är minst sagt omfattande.

Den första stora sammanställningen av olika forskningsstudier av psykoterapiers effektivitet gjordes 1980 (Smith, Glass & Miller). 475 kontrollerade studier jämfördes och medeleffekten blev 0,85, d v s den som fick psykoterapi blev bättre än 85 procent av dem som inte fick någon behandling.

När det gäller ACT – Acceptance commitment Therapy – har ett stort antal studier producerats under senare år som bekräftar att ACT är en verksam metod med bred användbarhet, på områden som t ex depression, ångestproblematik, missbruk och trauma. En god översikt av forskningsläget för ACT ger boken The research journey of Acceptance and Commitment Therapy, se nedan.

Referenser:
Bergin, AE & Garfielfd, SL. (1994). Handbook of psychotherapy and behavior change. New York: Wiley & Sons
Gustavsson, U (1996). Visst går psykoterapi att mäta. PsykologTidningen 1996:2 , 4-6.
Hooper, Nic & Larsson, Andreas (2015). The research journey of Acceptance and Commitment Therapy. Palgrave Macmillan.
Roth, A & Fonagy, P (1996). What works for whom? A critical review of psychotherapy research. London: The Guilford Press.
Smith, M L, Glass, G V & Miller, T. I. (1980). The benefits of psychotherapy. Baltimore, MD: John Hopkins University Press.